Pappa Arne

Som tyvärr har kilat vidare. Han gillade fisk. Fisk och ål. Ja, nu är ju det samma sak, men inte alla som gillar fisk gillar ål, så det kan nog vara på sin plats att förtydliga det.  Så, han gillade alltså ål… och fisk. Han hade rätt stor förkärlek till abborre om han fick välja. Helst rökt abborre.

Helst rökt, Tjuvfiskad, abborre..
Tjuvfiskad i Furusund.
Ståendes på bron i Furusund. Tidigt på morgonen.
Man fick vara tyst, så att inte gubben som bodde i huset vid södra brofästet hörde en. Då kom han ut och gormade om tjuvfiske. Det hände mig en gång, tror jag, eller så drömde jag det bara.

Farsan hade fixat ett så klurigt sätt att sätta fast spöna med. Ja, eller egentligen var ju även spöna kluriga. De flesta bestod av kapade biljardköer. Kapade biljardköer från Beta biljard inne i Stockholm. Alltså, när en kö blir utsliten eller gammal börjar den bli svagt böjd. Då utgör den inte någon direkt jättebra biljardkö längre. Det blir direkt dålig. Visserligen kan det ju kosta några spänn att byta en kö, men det är därför alla köer är delade, så att man skall kunna byta ut den långa delen efter handtaget. Den som blir böjd. Där kommer farsan in.

Han lirade inte biljard, men han var bas på firman som ägde fastigheten som Beta biljard huserade i, så han fick naturligtvis alla skruttiga köer han ville. Och de konverterades till korta pilkliknande spön. Med små tavelkrokar inskruvade i skaftet för att vinda upp linan på. Och med klumpiga enkla blyvikter som snurrades runt linan och bankades fast på plats med baksidan av en kombitång.

Sen maskade man på och sen satte man fast spöet på broräcket med hjälp av en bit av en innerslang från ett bildäck. Ja, innerslang, det finns inte längre, men då hade alla däck det.

Slangen är som en stor gummisnodd och den trär man alltså på änden av spöet, sen lägger man spöet på räcket med gummisnodden hängande ned på utsidan. Sedan drar man snodden under räcket in mellan spjälorna och trär det över handtaget i bak, hepp! Spöet sitter som gjutet rätt ut från bron, och eftersom man inte håller i spöet så kan man hålla koll på tre spön själv.

Och så står man där, och fiskar på bron. Medan morgondimman sakta lättar från vattnet. Naturligtvis har man med sig kaffe och macka. Helst äggmacka. Stekta ägg, naturligtvis.

Men som sagt, det var inte bara abborre som han gillade. Egentligen gillade han nog all slags fisk. Jag var i alla fall aldrig med om att han sa, -Fisk, nää fy tusan!.. Och gjorde en sån där lång grimas där han skrynklade ihop ansiktet skakandes på huvudet och med en svepande handrörelse signalerar att, ”-nej för tusan, dra dit pepparn växer..”.

Nej, det hände bara inte. Farsan gillade ju fisk. Men grimasera kunde han. Som få.
När jag var liten kunde jag, om jag tjatade typ en gång och han hade tagit sig en nubbe, få honom att vända bort huvudet och sedan vända tillbaka det med hela ansiktet hopknölat till en massa veck. Himla skoj tyckte jag då.
Att jag tyckte det var skoj berodde på att det såg skoj ut, att han kunde skrynkla ihop ansiktet berodde på att han tog ut lösgaddarna. Men nu var det ju inte det jag skulle beskriva, jag var ju mitt i en utläggning om farsans matvanor.

Hans matvanor var… tja, antagligen typiska för en man av hans typ och sin tid. Men idag har jag svårt att tänka mig att vräka i mig det han gjorde. Men å andra sidan så kommer förmodligen mina barn, om jag någonsin skaffar mig några, ha svårt att tänka sig att äta det jag ha svullat. Men då, då var det som det var.

Han kunde äta flott. Jepp, flott. Rent kallt flottigt flott. Huhh… Urk.

Och… vad heter det… vitt….med lök i…..rödlök tror jag…tusan…Ja, ister!…. ISTER…
Jamen det låter ju till och med äckligt. -Får det lov att vara lite mer ISTER?

Om det var julskinka, då åt han sin svål. Min svål. Och mammas svål. Den hala slippriga biten, och bara svalde. Hepp, borta! Yukk! 

Han åt naturligtvis alla klassikerna såsom kåldolmar, rödkål på julen och surströmming på sommaren. Det gjorde väl alla...

Dessutom åt han andra hemskheter som paltbröd med fläsk.
Jamen fy fan för paltbröd med fläsk, det kan faktiskt än idag få mig att spy, bara lukten av det. Paltbröd i kombination med den vita såsen, inte fläsket alltså.
Naturligtvis så åt han grisfötter också. Och rå köttfärs. Rå köttfärs på en hård macka med svartpeppar, salt och rå lök. Det lärde han mig att äta också, men nu är det säker 20 år sen sist.

Sen lärde han mig att äta tomat genom att ha socker istället för salt på dem. Smart.

Ja… Men nu skall man inte tro att allt han gjorde var att äta. Långt därifrån. Men han gillade mat. Han lade nog grundplåten för mitt matintresse. Schysst mat. En riktig karl behöver mat och potatis.

Givetvis. Vem fan vill Sushi? J

Jag skall naturligtvis fortsätta att beskriva farsan morsan och oss andra, men det får vänta ett tag.

//Clemens